Do you remember?
Ibland skrämmer livet mig, jo faktiskt! Det är läskigt hur man kan påverkas så starkt och undermedvetet av händelser under ens uppväxt... Ibland blir jag bara så förbannad och ledsen på samma gång, känner mig djupt sviken också. Inte så konstigt att jag är som jag är och hur svårt det är för mig att lita på killar, det är ganska uppenbart varför.
Men jag är så tacksam över att jag har H och att vi kan prata om precis allt.. hon vet allt om mig och vet alltid hur jag tänker utan att jag ens har behövt öppna munnen. Hon känner mig på djupet! Vet inte vad jag skulle ha gjort utan henne... men jag skulle troligtvis inte funnits har idag.
Ska tillägga att jag är evigt tacksam över att Mamma alltid funnits där! Jag vet att hon alltid finns där oavsett vad det än gäller.
Kommer du ihåg? Den gången eller ska väl säga gångerna då vi var "tvungna" att hitta stenen i Yxtasjön innan vi kunde åka hem. Och hur gärna vi ville bevisa att vi kunde hitta den och därmed få någon sorts bekräftelse på att vi dög. Alltid denna ständiga jakt, men är så sjukt skönt att den till största del är över!
En ny jakt har börjat för min del men den ska inte få utforma sig som för tre år sen, det tillåter inte jag. Att släppa taget och bara vara den jag är, är som att förlora fotfästet. Men det finns ingen som har fått mig så lugn, glad och självsäker som Han ♥ Känns så rätt!!!
/ J
Men jag är så tacksam över att jag har H och att vi kan prata om precis allt.. hon vet allt om mig och vet alltid hur jag tänker utan att jag ens har behövt öppna munnen. Hon känner mig på djupet! Vet inte vad jag skulle ha gjort utan henne... men jag skulle troligtvis inte funnits har idag.
Ska tillägga att jag är evigt tacksam över att Mamma alltid funnits där! Jag vet att hon alltid finns där oavsett vad det än gäller.
Kommer du ihåg? Den gången eller ska väl säga gångerna då vi var "tvungna" att hitta stenen i Yxtasjön innan vi kunde åka hem. Och hur gärna vi ville bevisa att vi kunde hitta den och därmed få någon sorts bekräftelse på att vi dög. Alltid denna ständiga jakt, men är så sjukt skönt att den till största del är över!
En ny jakt har börjat för min del men den ska inte få utforma sig som för tre år sen, det tillåter inte jag. Att släppa taget och bara vara den jag är, är som att förlora fotfästet. Men det finns ingen som har fått mig så lugn, glad och självsäker som Han ♥ Känns så rätt!!!
/ J
Kommentarer
Trackback
